Bloggtorka. Har inte haft tid att varken skriva eller surfa runt på internet.

Snart flyttar vi. På tisdag får vi nyckeln. Hur kommer det att bli egentligen? Tänk om vi ångrar oss? Tänk om allting bara skiter sig?
Jag vet inte om jag vill längre. Jag är nog rädd för förändringar. Det kanske inte är så konstigt egentligen. Jag har bott i samma hus hela mitt liv. Varje sommar (sedan -94/95) har vi semestrat på exakt samma ställe. Jag valde samma gymnasielinje som min syster. Jag spelar i samma innebandylag som min syster. Idag har jag på mig svarta byxor, vit tröja och svart stickad kofta. Jag går helt enkelt på livet säkra sida.
Kanske blir flytten en helomvändning. Jag har stora planer på vad jag vill göra efter gymnasiet. Om jag inte tar det här lilla steget nu och flyttar (visserligen kommer vi ju att göra det vare sig jag vill eller inte) hur ska jag då kunna göra val och följa mina drömmar i framtiden?

Teoretiskt har människan bara ett liv. Varför ska man känna rädsla inför något egentligen? Det värsta som kan hända är att man dör. Ja, det är hemskt. Men någongång händer det även mig. Min tid kanske är nu eller om 84 år. Jag tror jag måste börja ta vara på alla tillfällen, chansa men framförallt  våga.
Vad är det egentligen man är rädd för? Livet? Döden? Allt?


Det är bara jag som kan bestämma över hur mitt liv ska vara för att jag ska bli nöjd. Andra kan påverka, men det är jag som bestämmer.

Mat nu. Vi ses!
arrividerci - på återseende