I höstas när jag gjorde mitt samhällsarbete om Irakkriget tog jag kontakt med en kille (via Hi5) från Irak för att prata lite. Vi hann inte med så mycket för vi var nästan aldrig inne samtidigt på msn. Men idag skrev han till mig igen. Riktigt roligt faktiskt. Han berättade lite om sig själv, sin stad, landet osv. Skit intressant! Plus att hans mor/far-föräldrar bor i Malmö..

dagens låttips: Yael Naim - New Soul



back to work

(förutom att Sofia hade väldigt bra och roliga samtalsämnen i skolan!)


- Varför kommer jag inte in på innebandy.se för? Otroligt irriterande.
- Min blogg behöver ny design. Otroligt trött att se en grå tråkig sida varje gång jag ska skriva ett inlägg.
- Jag längtar tills lördag. Otroligt nervös men blir mer och mer taggad ju mer jag tänker på matchen.
- Vädret bestämmer sig aldrig! Otroligt trött på att ena dagen är det klarblå himmel (dock blåsigt) andra dagen är det spöregn.

Små simpla ting som blir för stora. Ju mer jag tänker på det desto mer irriterad blir jag och därför blir jag sur = hur så små saker lätt blir för stora.


Ingen idé för mig att sitta kvar här. Allting är ju dött (anar att det beror på att jag är en jävla nattuggla) plus att jag inte kommer in på innebandy.se, då kan man lika gärna gå till kojs. Vi ses kanske i framtiden.

my house, in the middle of the street, my house.





Kjolen! (uttalas sho leen directed by Putte)

Kom underfund med en sak idag. Det är ganska läskigt att flytta, i alla fall tycker jag det. Folk frågar mer och mer hur flytten går, om vi börjat än, vilken dag/vecka vi flyttar osv. Jag brukade (innan i lördags haha) svara att vi inte börjat med det än eftersom det är ett tag kvar (vi flyttar sista veckan i mars).
Men idag när Karin frågade insåg jag att det inte alls är lång tid kvar. Det är nu sista veckan i februari vilket gör att det är nästan exakt en månad kvar tills vi tar vårat pick och pack från Pålsboda och drar!

Jag tycker själv att det fortfarande känns overkligt. Jag menar, jag har bott i det här huset i hela mitt liv. Har både älskat och hatat det (på senare tid har det nog blivit mer hatat än älskat :s ). Men grejen är den att jag kan huset innan och utan. Skulle i princip kunna gå i sömnen överallt utan att "tappa bort mig" (haha lite komik i det, eftersom vi har ganska stort hus). Tanken på att om cirkus en månad kommer jag inte bo kvar här är ganska skrämmande. Ja jag vet, det finns andra problem som jag kanske borde tänka på? Jag menar, många har ju inte ett jävla tak över huvudet etc. Men ja, sådant kan ju tyvärr inte jag fixa, inte i dagsläget i alla fall. Så jag tar itu med min egna problem först. I alla fall så vet jag inte riktigt hur jag känner längre inför att flytta. När vi började rensa i lördags på vinden kom det en känsla av att vårat förflutna, våran barndom, våra minnen försvann. Vi kastade gamla trasiga leksaker, skänkte bort gosedjur och gamla bebiskläder som vi inte skulle spara. Vi tog hand om pleimot (stava huh?) och legot och emmas och mitt dockskåp. Det finns en känsla för detta, en känsla som kommer fram. Nostalgi!

När vi satt och åt lunch (hela familjen) så började vi prata om minnen och saker vi kom ihåg som vi barn gjort när v var små. Jag hittade en gammal bok från 3an där jag hade ritat av hela familjen... Ja ni förstår kanske resten.
Hm. Känner mig ganska splittrad inför flytten, faktiskt. Klart jag vill komma ifrån Pålsboda och komma någon annanstans, plus att det är bara till fördel för oss att bo i Kumla (emma och jag spelar innebandy där och mamma jobbar där så varför inte liksom?). Men att lämna allt bakom. Lämna my best friends (som tur är har Soffy lovat att jag ska få bo där lite i sommar hihi). Det här kommer nog bli den största förändringen hitills i mitt liv.
Lista då själva ut hur "händelserikt" mitt liv är hahaha!


arrividerci - på återseende

Hej!

Har en del att ta igen, varit ganska off på skrivandet de senaste dagarna. Det är väl för att det varit lov och jag suttit framför tv:n hela veckan istället för datorn. Haha, det funkar det med, är det inte ena dumburken så är det den andra. Ja, och lovet har bara vart slappt. Varit i stan två dagar och så tränat, annars har det varit tn:v som varit favoriten. Helgen har däremot vart lite annat än slapp, faktiskt.
I fredags tog jag faktiskt fram matteboken och pluggade lite i och med att vi har prov på onsdag. Det gick inte bra och jag känner mig ganska osäker. Får väl se hur det går, får plugga lite de kommande två dagarna och göra mitt bästa så kanske det trots allt går vägen.

På kvällen gick jag och Soffy till Frida, där Natti och Filip redan var. Vi skulle fira henne ännu en gång och ge henne sin födelsedagspresent. Med brist på fantasi men ändå lite komik hade jag och Soffy köpt ett sexspel som hon fick (plus alla hjärtansdag-födelsedags sången) och så hade vi hyrt film. Ciao bella blev det, och den filmen är bra tycker jag. Har sett den en gång förut men blev ändå lika imponerad av de italienska killarna. Hahah kanske typiskt mig....

På lördagsmorgonen (kl 09.00) kom Daniel och Eva, Andreas och Micke hit och vi skulle storrensa inför flytten. Vi slutade väl vid en sex sådär, och hade då fyllt en container och varit vid pappersinsamlingen ett antal ggr. Men vi lyckades få vinden och lite av källarn rensat så det var nog en ganska bra insats av oss tror jag!
Och idag, söndag har vi spelat match. Och vi vann den! Fattar ni känslan eller??? Det var "vinna eller försvinna" inför matchen. Förlorade vi så var det bara att tacka hejdå till div 1 nästa säsong men i och med att vi vann förbättrades våra chanser att stanna kvar i div 1 rejält. Det är dock inte helt klart eftersom vi har en dyngviktigt match kvar!!



Det får duga för nu. Ska gå och borsta tänderna och sen lägga mig till sängs.
Imorgon åker pappa bort och ska jobba (till utlandet, kommer inte ihåg vart), det är skola och träning (och vad jag längtar till träningen!!).

referat : http://www.kumlainnebandy.se/aktuellt.php?name=&id=227


 

dagens låttips: Seal - amazing



på söndag gäller det. Årets kanske viktigaste match. Känns nästan som ett kval eftersom denna match i princip avgör slutplaceringen i tabellen (okej inte helt eftersom vi har en match efter söndag men känns som det). "JAG ÄR SÅ TAGGAD FÖR DET"

Hej!

Dagen startade sådär, vaknade på en ganska dålig sida. Som tur är var jag ensam hemma, eftersom mamma och pappa är i Rom och Emma var i skolan. Tog en promenad både på för- och eftermiddagen, och mirakulöst  nog hjälpte det (så tips till surkottar -ut och gå!). I alla fall fick jag också reda på en sak idag som kan ha bidragit till min humör-vändning. En sak som enligt mig var väldigt positiv. Var alltså på bra humör inför träningen.
På träningen firade vi Peter som fyller 50 år idag (grattis igen om du läser de här, fast de är väl bara nisse som gör?? ;). Vi hade tävlingar och så, som avslutades med glass, grädde, chokladkaka, tårta, kolasås, maränger, "farmor kakor" och saft. Trots en välfylld mage gick träningen ganska bra! Ger mig nog ut på en löptur imorgon för att kompensera.



för bilder från dagen besök http://sazz.blogg.se eller http://kumladam.sprayblog.se
kanske även kommer upp här imorgon eller något.

Nu ska jag och Emma kolla på film i alla fall.
arrividerci - på återseende

Där satt den!
Vi kunde ha tagit trean, och vi var inte långt ifrån. Men vi fick ändå med oss ett grymt viktigt poäng. Synd bara att jag av någon fuckad anledning inte kommer in på innebandy.se och vet då alltså inte hur de gick för Lockerud! aaah!


drop it.
arrividerci - på återseende

När vi åkte till träningen på hörde jag reklam för gaygalan på radion. En reporter intervjuvade Andreas Lundstedt, och frågade bl.a. om hur han hade bemötts sedan han kom ut med att han var HIV-smittad. Han svarade att han hade inte fått några negativa reaktioner, bara positiva. Jaaaha, och varför skulle han få några negativa reaktioner undrar jag? Varför skulle han liksom bli behandlad som att han bar pesten? Han sa också att han hade blivit stöttad av massor utav människor, vänner som fans. Och det låter vettigt, att folks fördomar inte tar över och ja, behandlar han som att han bar pesten.. Men sen kom som sagt reklamen för GayGalan. En gala som jag inte alls förstår mig på. Okej, vi är nu inne i "gala-perioden" där det anordnas gala efter gala, och det delas ut priser efter priser. Priser för prestationer under året, priser för bra musik och bra filmer osv osv. Och alla galor har väl priser att dela ut, och nominerade kändisar som ska kunna vinna priserna. Jahaaaaa! Och de nominerade kändisarna i denna GayGala är kändisar som t.ex. Peter Jöback som är begåvade inom musik, och skulle alltså lika gärna kunna vinna en grammis på GrammisGalan. Men nääää, han är ju homosexuell då blir han nominerad till "Årets Homo/Bi". Han blir prisad för sin sexualitet, eller?


Min fråga är; varför har de homosexuella en egen gala? Varför kan de vinna priser för att de är homosexuella? Visst, de har säkert gjort något bra inom sitt arbete och område, men själva grejen att de vinner ett gaypris, det är lite absurt. När man uppfostras blir man tillsagd att kön, sexualitet, utseende osv. inte har någon betydelese, alla är ändå lika mycket värda. Varför uppmärksammas då homosexuella genom en gala, som om det vore något man ska vara stolt över. Något som man skylta med och vissa upp sig. Något som man får ännu mer uppmärksamhet av. (Okej med detta menar jag inte att man inte ska våga stå för sin sexualitet, men att man som kändis kommer ut och säger "hey, det är min pojkvän Niklas och jag är homosexuell" ja då ska man helt plötsligt få pris för det? eller?)

Det konstiga är ju att det finns minsann ingen heterogala där människor (kändisar) som är hetero kan visa upp sig och få priser för sin sexuella läggning. Fattar ni hur jag menar? Varför ska man få pris för sin homosexualitet, och för något som egentligen bara borde vara helt naturligt? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, jag är inte emot homosexualitet på något vis, däremot är jag emot denna gaygala där deras sexualtiet uppmärksammas som att det vore något "bra" och "ovanligt".
Kanske är syftet med GayGalan att samhället ska bli mer "van" med homosexualiteten, och att fler ska komma ut ur garderoben. Men jag tycker inte man löser det särskilt bra genom att anordna en gala för det. Det blir bara fel.. Jag vet inte riktigt om jag fick fram och ur mig allt, men om någon har något att tillägga eller tycker motsatsen så skriv gärna. Det hela är bara så oklart för mig....



ska fortsätta mitt pluggande nu!
arrividerci - på återseende

Vilken helg.
Ibland hatar jag sporten som jag lever för.
Men oftast älskar jag den.
Eller så är det bara så att jag hatar att förlora.
Jag älskar i alla fall mitt lag.





Hård träning i veckan, match nästa helg igen.
Brudar! Kumla! Kämpa!

Jag fattar inte hur jag kan tillåta mig själv att gå så här långt? Jag kan inte förklara det med ord, kan inte uttrycka mig tillräcklig mycket för att göra mig förstådd. Jag har länge blundat för sanningen, övetygat mig själv att det bara är tillfälligt. Men hur kan det bara vara tillfälligt om samma känsla kommer tillbaka om och om igen? Jag kan inte förklara mig mer nu. Det är svårt och jag är inte riktigt på humör för det här. Jag begär ingenting, för det här måste jag lösa själv. time to let it go




mamma ringde nyss, min nya favvo jacka från hm har kommit till posten.
ska hämta ut den sen.
arrividerci - på återseende