Läste precis den här:

Vi som levde i koncentrationslägren
minns dem som gick runt
och tröstade andra,
gav bort sin sista bit bröd.
De kanske inte var så många,
men de är ett beivs
på att allt kan tas ifrån en människa
utom en sak:
Friheten att välja attityd
i varje given situation.

(Victor Frankl)


Har prov på andra världskriget och "Adolf Hitler - En karriär" på fredag (fast mitt prov blir framflyttat till fredagen därpå p.g.a SM i Sundsvall). Kommer ihåg i högstadiet när vi fick reda på att vi inte skulle börja läsa om Nazism förrän nian, och jag längtade. Eller egentligen kanske längtade är väldigt fel ord i sammanhanget, men jag såg fram emot det i alla fall. Och efter att ha besökt ett koncentrationsläger, läst om andravälrdskriget under hela nian, läst en krigsfångesbok och lite utav Anne Franks dagbok är det fortfarande fascinerande. Det är nog det bästa man lär sig på historialektionerna.

När vi hade genomgång i fredags om Nazism och provet osv sa våran lärare, Lennart att nu när man läser om allting så kan man inte fatta hur folk kunde dras med utan att protestera och hur det kunde gå så långt som det gick. Men om man själv hade levt som en fattig, arbetslös tysk på 1940 talet hade man inte varit lika kaxig.. Jag vet inte vad eller hur jag ska skriva mer, jag blir bara arg och ledsen ju mer jag tänker på det!!!
På filmen vi såg i skolan spränger de ett Hakkors i slutet och ställer en fråga ungefär som den här; "försvinner allt när symbolerna sprängs?".

Nu kommer jag drömma hemskt...