Idag började skolan igen. Dags att ta tag i sig själv så att man håller ut vårterminen. Det är faktiskt inte så jobbigt som det låter, och då säger jag det med planeringen; två prov nästa vecka. Lektionerna var inte särskilt seriösa, men det känns ändå att man steg upp ur sängen 06.10 imorse. Istället för engelska lektionen hade vi föreläsning. Den var ganska intressant, och man fick sig några funderare. Det var någon präst liknande tant (kommer inte ihåg namnet för hennes yrke, det började på D i alla fall...) som pratade om DÖDSHJÄLP, ABORT, HOMOSEXUALLITET och KÄRLEK. Vi fick diskutera lite i smågrupper men också i helklass.
I frågan om dödshjälp är jag inte helt säker på vad jag tycker. Hon berättade om en kvinna som arbetade och hade man och barn. Hon  fick diagnos för obotlig cancer och läkaren gav henne endast 1 år kvar att leva. Hon gick länge och grunnade på hur hon skulle göra och tillslut samlade hon släkt och vänner på "den sista måltiden" för att ta avsked av alla sina käraste. Läkaren var med under middagen och senare gav han henne en spruta och hon somnade in. Detta skedde i Holland.
Jag tycker själv att dödshjälp är en "bra" lösning på en obotlig sjukdom och ett obotligt lidande. Visst, man kan tycka att "lev så länge du kan, och ta vara på tiden", och det tycker jag också är rätt. Rätt mot sig själv och sina käraste. Jag anser att väljer man att använda sig av dödshjälp väljer man bort livet såklart, men man väljer ju även bort lidandet och till viss del de "dåliga" minnena som de kvarstående skulle få av en. Ligger man på dödsbädden med två veckor kvar i livet. Kan inte göra något annat än att ligga i sängen på sjukhuset  och äta. Kanske får man näring via dropp för att man är såpass dålig. Ja, då ser din familj och vänner ditt lidande och lider förmodligen en hel del själva. De sista minnena de får med sig av dig är inte heller positiva som de behöver ha i svåra tider. Såklart att de kommer minnas dig som den person du var när du var fullt frisk, men ändå. Jag skulle själv vilja ha glada minnen som sista minnen och skulle vilja att min omgivning hade glada minnen om mig.... Diskussionen tar aldrig slut


Om allt går som det ska skrivs kontraktet på lördag. Mamma har ringt på lite olika lägenheter idag också. Vi kommer oss allt närmre en flytt.
arrividerci - på återseende