Förut när jag satt på bussen på väg hem kom jag på mig själv att tänka på något jättenegativt.
Jag satt och funderade på måndag. Och då menar jag inte på vad jag ska göra på måndag efter skolan eller på träningen på måndag kväll. Jag tänkte på om jag skulle gå till specialidrotten på måndagmorgon, eftersom vi antingen kan välja att gå nu på måndag och göra tester eller att gå måndagen därefter.
Jag menar, hur tragiskt är det inte? Jag sitter på bussen påväg hem kl. 13.00 en fredageftermiddag med två och en halv lediga dagar framför mig och tänker på skolan på måndag.
Jag kunde istället att ha tänkt på hurvida jag ska följa med italienarna/svenskarna ikväll och bowla och käka taco i hallsberg. Eller på släktkalaset som är på lördag hos Anders och Mona. Eller något ännu viktigare: MATCHEN PÅ SÖNDAG mot Vänersborg.

Nej jag satt och bestämde om skolan. Hur mycket av mitt liv består egentligen av skitskolan?
Längtar till jag blir vuxen.