Idag när jag gick från tåget till skolan hörde jag några killar som gick och pratade.
Den ena sa: "Jag sa till mig själv. Skratta inte! För hade jag skrattat hade dom ju tyckt att jag var DUM i huvvet."

Ja. Tänk om det hade gjort det. Vilka han nu pratade om. Men hur vet man att någon är dum i huvudet? Jag funderade på det. Det är nog när man inte är helt normal. Eller normal och normal, men i alla fall när man inte beter sig som alla andra. För vad är egentligen det normala? Jag tror det beror på vilken omgivning och miljö man befinner sig i.
Jonas skrev i sin bok "allt beror på kontexten."
Det finns nog alltid ställen där det "onormala" är fullständigt normalt. Think about it. Vad är normalt? Jag vet inte. Ingenting egentligen. För det finns inga normer eller regler att följa för att vara normal. Eller har jag missat dom?