det är hösten 2009. så har det gått över 3 år som du har missat. eller du har inte missat så mycket, det har inte hänt så mycket på jorden sen du försvann. men jag tänkte att jag skulle dra igenom dom viktigaste förändringarna, så att du vet vad som gäller om du kommer tillbaka, så behöver du inte känna dig utanför. den största nyheten är förstås att USA har fått sin första svarta president, det har varit mycket snack om det. samtidigt är det ingen som snackar om att sverige har fått sin första utomjordiska statsminister. i sverige finns det numera ett parti för varje fråga; om man gillar jämställdhet så röstar man på feministiskt initiativ, gillar man miljön röstar man på mijöpartiet, gillar man choklad röstar man på centern. själv har jag börjat försörja mig på dåliga ordvitsar, det går oroväckande bra. folk kallar det för spokenwords och det marknadsför sig med en helt ny genre. precis som när du levde finns det fortfarande massa länder där man inte får säga eller tycka eller ens tänka vad man vill. i sverige får vi tack och lov säga vad vi vill, och tack vare en ny fin grej som kom i höstas som heter FRA-lagen så finns det alltid nån som lyssnar på oss när vi säger vad vi vill. så vi behöver aldrig känna oss ensamma. hela världen är uppbyggd på en låtsas ekonomi. precis som när vi var små och höll på med kedjebrev. fast det är lite större summor inblandade nu, och det finns inga föräldrar som stoppar dom som håller på med kedjebreven för våra föräldrar har blivit pensionärer och det är deras pension det spelas med. island har gått i konkurs, ägs numera av ryska oljemiljadärer. som ett fotbollslag ungefär; puttin försöker byta dom varma källorna mot ronaldhino. allt har ett pris, inget har nåt värde. våra matvanor styrs numera av oneliners i kvällstidningarna. löften om evig lycka och hot om evig undergång, håller oss redo för varje ny matmetod som lanseras. även om ingen tror på de, blandar vi alla metoderna för säkerhetsskull; atkins, GI-metod och stenåldersdiet blandar vi med aloe vera straight edge och levande föda. allt på samma gång, risken finns ju att alla har rätt. man ska alltså bara äta kött och samtidigt vara vegan. det här har lett in kosten att man i stort sett bara kan äta lökringar, vilket ingen gör. vilket gör att alla har dåligt samvete -hela tiden. men det kan bli svårt för dig att komma tillbaka, för ingen tror på spöken längre. fast alla kollar på spökprogrammen på tv4, för säkerhetsskull. så om nån ska tro på dig så måste du först in i tv4, det gäller oss alla oavsett om man är spöke eller inte. först har man suttit i nyhetsmorgon och provar vin med bengt frithiofsson finns man på rikigt. media har över huvudtaget blivit ännu ytligare sen du försvann, tidningarna har blivit fulla med skvaller, ofta tar folk inte reda på fakta. jag läste en insändare i expressen förra året, nån hade skrivit: "jan guillou kan ta sig i röven." så jävla oseriöst. jan guillou kan ta sig i röven. kan han det? är det helt säkert? han har jättekorta armar och han är ganska satt, och han verkar inte så himla vig heller. det är inte alls säkert att jan guillou kan ta sig i röven. som sagt, jag lever på sånt. du skulle skämmas om du var här. klimatkrisen har förvärrats, folk tävlar sedan den mest miljövänliga onelinen. det är som en global slogantävling med ett åtråvärt förstapris, den som vinner får nämligen äran att säga "vad var det jag sa?" precis innan jorden går under. det är lite som att klippa bandet vid en invigning, fast precis tvärtom. nä, så var du än har hamnat så måste det va bättre än här. men det är lustigt, jag skulle inte för mitt liv vilja byta. det är de märkligaste med den här världen. som i den gamla storyn om dom två gamla tanterna på ålderdomshemmet. "maten är skitäcklig här" säger den ena tanten. "ja, och portionerna är alldeles för små" säger den andra. livet är ett lidande och dessutom alldeles för kort. det låter som nån slags loose-loose situation, men det är de inte. kanske ingen win-win situation heller, det är mer en strange-strange situation. av nån mystisk anledning får man inte nog av varje dag man får va kvar här.

Emil Jensen - Brevet