the future is the next
Förra våren, när jag längtade ihjäl mig efter min student var jag samtidigt ett vrak. Ett vrak för att jag visste att jag skulle, på ett eller annat sätt, splittras med mina allra bästa vänner. De som redan hade planer med sina liv flyttade från vår trygghet, skapade sig ett nytt liv och nya vänner. Jag själv, som inte hade en aning om vad jag ville göra (förutom lumpen men det fick jag inte för oskar) gick och sambo. Utan några klara planer om hur jag skulle få en inkomst. Ändå har det här året fungerat bra. Jag har pluggat och även fått extrajobb lite här och var. Vissa månader har varit riktigt knapert, men jag har försökt tänka på att leva i nuet och njuta av det istället för att oroa sig hur mycket lönen är nästa månad. Det är både positivt och negativt. Nu när tre av mina bästa vänner, som är ett år yngre och står inför studenten har såklart denna fråga blivit ett centrum hos oss. Matilda ska flytta till Linköping, Madde till Karlstad och Linda kanske drar till Australien. Själv är jag här, ett likadant vrak som i fjolas då jag varken vet vad jag vill plugga till, jobba med eller om jag vill bo kvar. Jag blir så frustrerad och väldigt irriterad på mig själv över att jag inte har lagt någon större fundering över detta de 9 övriga månaderna som gått. Istället satt jag kl. 23 igår, när tjejerna hade gått och kollade vilka kurser jag skulle kunna tänkas plugga i höst. Och sista ansökningsdagen är idag!! Varför har jag inga planer? Varför vet jag inte vad jag vill? Varför flyttar alla, skaffar nya liv och jag är kvar i mitt gamla och hoppas på att allt ska bli som förr...........(saknar er och beundrar er så mycket för att ni vet vad ni vill och vågar göra det ni vill!)
Detta blev tillslut min sökning i alla fall:
1. Kriminologi, 30p Helfart
2. Engelska muntlig kommunikation, 7,5p Kvartsfart
3. Pedagogi A kommunikation och lärande, 7,5p halvfart
3. Företagsekonomi A, 30p helfart
här får du en uppmuntrande kram från mig, de dagar du känner dig som ett vrak kan den behövas, KRAM<3
människa, du ska inte se ner på digjsälv en enda sekund! du var ju till och med du som tog det första steget av oss alla och flyttade ihop med oskar! och trivs du i örebro är det inget snack om saken, man måste inte flytta och göra nått direkt. Jag tycker du gör rätt i att vänta med att börja nått flerårigt program, jag hade som sagt nog väntat ett år själv om jag visste vad jag vet nu! och hittar du nått jobb du gillar behöver du inte plugga alls.
separationsångesten förstår jag,alla får helt enkelt börja resa runt mer. och kommer matilda hit har du bara mer anledning att ta dig hit och hälsa på ;)
vi får fortsätta ämnet på onsdag, längtar som tusan<3
sådär känner alla ibland, jag är precis likadan! Det är lätt att glömma bort att man bara är 20 och inte 50, du kan lalla runt i några år - upptäcka världen och vad du gillar - och ändå ha massa år kvar att skaffa karriär på :) tycker du har hunnit med mycket!
