Sitter i bilen påväg hem från en superbra helg i Klövsjö. Har hörlurarna på mig och har redan lyssnat klart på två "P3 dokumentär"-poddar: Raul Wallenberg och Knutbydramat. Just nu är det Lasermannen. Är för övrigt helt slut. Vet dock inte om det är på grund av den svarta natten utanför bilens plåtdörrar eller av helgens tre skiddagar. Har haft underbart väder med både sol och snöfall, lärt mig åka skogsbanor och tagit min "dubbelsvarta backe-oskuld". Är numera, efter endast 5 skidhelger på mina snart tjugo år totalt skidtokig. Såklart är fortfarande sol, värme, hav, strand, sand, solglasögon, glass och allt vad utomlandsresor innebär mitt allra största kall. Men min syn på vintern har absolut tagits till en högre nivå. Trots min hyllning till snö, vinter och skidåkning önskar jag att våren snart kommer till Örebro. På jobbet håller vi på och packar, i princip varje dag upp vrålsnygga sommar skor: alltifrån ballerina till kilklackar och träskor. Vill även prova mina nya klänningar. Men den som väntar på nåt gott...

även om jag haft en onekligen bra helg var jag innan vi åkte väldigt delad eftersom en tripp till fjällen skulle innebära att jag missade säsongens viktigaste match mot serieledarna mot Forsby. Veligt hade vi ändå några veckor innan bestämt att vi skulle åka så i söndags satt jag som på nålar och uppdaterade livematchen på innebandy.se för att följa matchen. Och spännande blev det. Och vinst blev det. Mitt älskade kumlalag spöade Forsby med utklassningssiffrorna 7-1. Sanslöst bra. Sanslöst viktigt. Sanslöst spännande fortsättning av seriens matcher.